Foto:Parisima AB |
Namn: Parisima (Pashaierad) Nilsson
Ursprung: Iran, TehranKom till Sverige: 15 mars 1999
Sysselsättning/Yrke: Omvårdnadsprogram, styrelseakademiutbildning, föreståndare och VD för Parisima Scandinavia www.parisima.se
Om min resa hit: Jag lämnade mitt hemland med min yngste son och kom till Sverige för att bygga upp ett nytt liv med trygghet för mig och mina barn. Jag tyckte att allting med Sverige var väldigt annorlunda men samtidigt spännande.
Om att vara invandrare: I början, som asylsökande, känner man sig inte som en del av samhället. Man blir behandlad som en gäst som inte har någonting att säga till om. När man sedan fått PUT (Permanent Upphålltillstånd) efter en lång, kanske kämpig period, då känner man sig trygg och börjar med allt det pratiska som skall göras. Man vill så gärna att allt ska gå rätt till, men det är inte alltid det blir som man förväntar sig.
Om fördomar: I början, innan man lär sig språket uppfattar man inte några fördomar, men med tiden när man börjar lära sig svenska börjar man bemöta mer och mer av fördomaroch uppfatta dem. I mitt fall började allt på min första praktikplats (som biträde inom vården). Då började jag förstå hur det är att vara invandrare.
Ibland sker tråkiga händelser i mitt liv som
att höra någon kalla mig svartkalle på bussen och tycka att det är mitt fel att
hon är arbetslös! Det enda som jag kan göra är att stå på mig själv och vara
stolt. Å andra sidan har jag fantastiska
vänner, arbetskamrater och ett så fint land som Sverige. Mångfald kommer att
fungerar bättre så småningom i framtiden!
Om
Svenska språket: För mig som har haft förekunskaper och
läst engelska i skolan har inte varit så svårt. Men jag kommer ihåg att jag
grät när jag skulle lära mig klockan! En stor hjälp har mina systrar och mamma
varit, eftersom de bott i Sverige sedan 80-talet och då fick jag hjälp med
språket hemma. Jag började ganska tidigt umgås med svenska vänner vilket var en
stor hjälp och motivation. Jag är även en mycket nyfiken person och utan språk
hade jag hamnat utanför, vilket jag inte ville. Dessutom ville jag inte missa
min sons utveckling i skolan.
Jag kämpade hårt och redan efter sex månader behövde jag knappt en tolk. Då sa jag till mig själv ”Språk är nyckel till friheten och inte bara att fly!”
Om
integration: Integration betyder för mig att man ska
fungerar i helheten och vara med. Att man ska känna sig behövd. Att man inte är en belastning eller är ovälkommen.
Att man har rättigheter och skyldigheter som alla andra medborgare. Att kunna
leva i fred och frihet tillsammans.
Om att
känna sig Svensk: Samma rättigheter och skyldigheter
inför lagen och i samhälle. Vi alla är olika. Men vi ska respektera varandra. I
arbetsmarknaden har jag upplevt ibland att man oftast hamnar i andra plats som
invandrare och kvinna.
Om
traditioner: Jag respekterar alla traditioner från
alla kulturer. Det innebär inte att jag är med alltid och firar allt. Men
självklart när man bor i ett land ska man vara med och firar. Eftersom jag är gift
med en Svensk man och våra barn växer upp och går i skolan här, vill man att de
växer med en rik bakgrund och kultur. Därför firar vi bägge två, Persisk o
Svensk. (Oj, det blir mkt firande)!
Nyckel
för att trivas det nya landet: Det här är mycket
individuellt. För var och en kan vara olika. För mig är det att vara med och
bli respekterad för den jag är. Kanske för en annan är viktigt att kunna och leva
helt utifrån sin kultur och religion.
Att man ramar in människor och tror att ett
recept fungerar för alla, är fel! Men som sagt respekt för alla, rätt bedömning
och lika rättigheter, är en grund till allt. Integritet och principer är metoder som
hjälper för trivsel för alla människor oavsett bakgrund.
Mediernas roll i samhället är jätte viktig eftersom
de kan bidra till fördomar eller ett mera sams samhälle. Och till sist en stark
vilja och gemenskap kan bidra till en bättre tillvaro för alla.