Edith Escobar

Namn: Edith Escobar
Ursprung: Chile
Kom till Sverige: 1994
Sysselsättning: Systemutvecklare, fritidspolitiker, styrelseledamot i olika organisationer/föreningar
Om min resa hit: Kom till Sverige 1994. Lämnade min trygghet, min identitet, vänner och familj tack vare kärlek.

Om att vara invandrare: Att vara invandrare är en lång resa som för visa tar slut en dag och för andra är en evig vandring i det nya landet. För det mesta tänker jag inte på det, förutom när någon påminner mig att jag inte är född här genom fördomar eller smygrasism. Som tur är, händer det inte så ofta och jag har lärt mig att ignorera det för det mesta.

Om fördomar: Fördomar grundar sig i osäkerhet, därför hade jag själv fördomar om svenskar i början som att infödda svenskar var kalla, individualister, lät sina gamla att dö i ensamhet.

Om svenska språket: För sjutton år sedan trodde jag att jag aldrig skulle kunna säga en enda mening på svenska. Idag är nyckeln till alla dörrar som har öppnats för mig. Det är svårt men inte omöjligt. Svenskaspråket är idag för mig lika viktigt som mitt modersmål

Om integration: Integration är för mig att vara den jag är och kunna samspela med andra i samma land vi råkar leva i. Integration är för mig ömsesidig respekt, att kunna integrera olikheterna i de gemensamma regler som finns i landet.

Om att känna sig svensk: Eftersom jag kom till Sverige som vuxen kommer jag alltid att känna mig chilensk, men å andra sidan tänker jag på att jag känner mig svensk dagligen genom mitt arbete, mina vänner, mitt hem. Mina grannar. När jag hejar på svenska landslaget. Att känna sig svensk är inte det som man kan uttrycka med ord, det är bara en känsla. Det är kanske att snacka svenska i mina drömmar

Om traditioner: Jag älskar traditioner, mina egna och andras, kanske för att oftast förknippas de med familj, vänner, kärlek och fest. Mina egna håller mig kvar i min identitet. De är en del av mig. Att fira svenska traditioner gör mig ännu mer en del av det här landet och traditioner från andra länder hjälper mig att förstår andra. Traditioner kan förena om man använder dem på ett bara sätt, inte för att visa olikheter utan för att bjuda andra in till sitt ”hem”
 
Nyckel för att trivas det nya landet: Nyckeln för mig har varit att släppa rädslan. Att bygga upp mitt självförtroende genom att lära mig språket, genom att tänka på hur mycket jag bidrar till samhället just för att jag är unik, precis som varje människa som befolkar det här landet. Så ta bort rädslan, var nyfiken, bjud på dig själv, var öppen och lär dig svenska.