Ursprung: Iran
Kom till Sverige: 1986
Sysselsättning/Yrke: Universitetslärare i Arbetsvetenskap, doktorand i Etnicitet
Om min resa Min resa till Sverige:
Jag kom först till Lund. Det var 18 februari, kallt, molnigt och grått. Det var
få människor som gick på gatan. Total ensamhet.
Om att vara invandrare:
Att vara invandrare har inneburit en evig grubblande om identitetsfrågor och
att hitta sin rätta plats. Det tog alldeles för lång tid att lära det sociala
språket. Att migrera till Sverige har också inneburit förlusten av ett
värdefullt nätverk som visste vem jag var och vilken värld jag tillhörde till.
Men det har också varit givande att förvandlas till en världslig person som
lärt sig att inget är bara svart och vit.
Om fördomar:
jag har känt att det finns en del fördomar om de länder immigranter kommer
ifrån mycket tack vare den bild som representeras i medierna. Jag har medveten satsat
hårt för att folk ska se mig som en självständig person utanför specifika
kulturella och nationella ramar.
Om svenska språket:
Läs min avhandling som förhoppningsvis publiceras under våren. Att lära och
behärska de sociala och kulturella elementer i svenska språket har varit det
svåraste jag har gjort. Jag lär mig varje dag fortfarande. Sammanfattningsvis
tycker jag att det är brist på äkta relation till svenska samhället och
svenskarna som är enledningen till att vi invandrare inte kan alltid lyckas med
språket och kommunikationen.
Om integration: att vara integrerad för mig betyder att vara inkluderad på riktigt. Att folk inkluderar mig för att de tycker att jag passar in eller har kompetens och inte för att jag en etnisk bakgrund. Men att kunna vara inkluderad på riktigt kräver kunskap om sig själv, om det sociala språket i samhället och öppenhet för att ta obekväma steg.
Om integration: att vara integrerad för mig betyder att vara inkluderad på riktigt. Att folk inkluderar mig för att de tycker att jag passar in eller har kompetens och inte för att jag en etnisk bakgrund. Men att kunna vara inkluderad på riktigt kräver kunskap om sig själv, om det sociala språket i samhället och öppenhet för att ta obekväma steg.
Om att känna sig svensk:
Jag har bott i Sverige i snart 27 år. Jag kommer ursprungligen från en helt
icke traditionellt och religiös familj vilket gör att anpassningen till svenska
samhället och att känna sig svensk har blivit lättare. Jag har också gått hela
min högskoleutbildning här i Sverige vilket har hjälpt mig att förstå svenskhetens
olika ansikte. Jag är bekväm med svenskahet men jag kan inte bedöma graden av
min egen svenskahet.
Om traditioner:
jag harv tyvärr anammat mig mer svenska traditioner men jag älskar fortfarande
iranska traditioner. Jag tror den fysiska distansen till Iran och att jag inte
åker till Iran längre har en betydelse.
Nyckel för att trivas i det nya landet:
1- att
på riktigt reda ut vad är det man vill;
2- att
lära sig svenska språket både det lingvistiska språket och det kulturella;
3-
att vara nyfiken, positiv och öppen men behålla sin
individuella integritet.
