Sysselsättning/Yrke: Just nu skriver jag en bok om Afghanistans kvinnor, och jag skriver till Sveriges persiska tidning. I skolan läser jag svenska som andra språk.
Om min resa hit: Jag har många dåliga minnen från resan till Sverige. Mina värsta minnen är från Irans gräns när soldaterna sköt mot oss och en av oss dog. Och när en lastbil körde på min kompis i Grekland. Det kändes jobbigt att vi inte kunde hjälpa dem.
Varje steg var svårt att ta utan pass, varje steg var fullt av rädsla, oro och fruktan för när polisen skulle skjuta oss eller ta oss som illegala flyktingar och skicka oss tillbaka till Afghanistan, som är värre än helvetet för vissa. Det var svårt att ta sig vidare mellan nio till tio länder utan pass, utan rätt till bostad. Ibland var det väldigt skönt att vi kunde passera ett land och tänka att vi var ett steg närmare vårt mål.
Om att vara invandrare: Jag tänker på var jag kan bo fritt och det är det mitt hemland är. Just nu är Sverige mitt hemland men man kan inte glömma platsen man föddes i. Jag skulle inte vilja vara invandrare i något annat land. Om man försöker att komma in i samhället det är lättare i Sverige än andra länder. Men så klart så saknar jag min familj.
Om fördomar: Jag hade fördomar om människor från olika länder, men just nu försöker jag att inte ha fördomar. Det är klart att det finns fördomar om invandrare och invandrare har också fördomar mot andra invandrare. En fördom om afghaner är att alla är talibaner, men det stämmar inte. Jag har aldrig känt att någon svensk har fördomar mot mig.
Om svenska språket: Svenskan är liksom andra språk svårt och samtidigt intressant att lära sig. Det är roligt att prata ett annat språk än sitt modersmål.
Om integration: Integration är viktigaste av allt. Utan integration kan man inte klara sig och man blir isolerad. Jag försöker att så snabbt som möjligt integrera mig, men integration innebär väl att alla kulturer ska vara respektfulla och lära sig om och av varandra.
Om att känna sig svensk: Man kan inte känna sig som en svensk eller annan nationalitet eftersom alla är människor. Jag känner att jag är en människa. Men jag har rest i många länder och tycker att människor i Sverige är mycket snälla.
Om traditioner: Tradition är för mig det som vi har ärvt från våra förfäder som kulturer, seder och bruk, olika synsätt, språk och värderingar. Alla traditioner har goda sidor och sämre sidor, t.ex. en bra tradition i Afghanistan är att man firar Nowrozsom är nyår, och i Sverige firar man midsommar
Nyckel för att trivas i det nya landet: Jag tycket att integration är nyckeln till att trivas i det nya landet. Språk, jobb, skola och ett bra socialt nätverk är viktiga för att man ska trivas.
Fotnot: Omid kom till Sverige som ensamkommande flyktingbarn. Knappt fyllda 18 år har Omid redan skrivit en självbiografi "Oskyldiga brottslingar –ögonblicksbilder från Kabul och en evighetslång flykt” som handlar om Afghanistan och flykten därifrån.
