Lana Yousef


Bild:Privat

Namn: Lana Yousef
Ursprung: Kurdistan, norra Irak
Kom till Sverige: 2002
Sysselsättning/Yrke:  Läkarstudent på Örebro Universitet

Om min resa hit: Jag kom till Sverige under vintern tillsammans med min familj efter att ha bott i staden Almelo i Nederländerna. Jag var sju år gammal när det tredje asylavslaget kom och då gav vi upp hoppet om ett liv i Nederländerna. Mina föräldrar var redo att ta med mig och mina syskon tillbaka till Shaqlawa (vår hemstad) för att återgå till livet vi en gång haft. Men våra kusiner i Sverige ville att mina föräldrar skulle ge det här landet en chans - både för deras egen samt för mig och mina syskons skull.

Min resa till Sverige började med en bilfärd till Tyskland där min farbror och hans familj väntade, resan fortsatte sedan till Sverige när vår kusin bilade ner till Tyskland för att hämta oss. Jag minns inte särskilt mycket från den resan, bara att den var lång och sorgfull för mina föräldrar. Min storebror och jag var mest ivriga för att träffa våra kusiner som vi längtade så mycket till, och min lillasyster var endast ett år gammal.

Till skillnad från många andra invandrare och flyktingar har min resa till Sverige inte varit lika svår. Mina föräldrar flydde aldrig heller Kurdistan 1997. De kom till Europa av fri vilja, inte för de var tvungna utan för en bättre framtid. Däremot stötte de på många hinder på vägen och resan till Nederländerna var tuff, följt av boende på flyktingläger under x antal månader.

I Sverige fick vi också ett asylavslag som vi valde att överklaga. Efter många månaders väntan fick vi till slut beskedet om att vi skulle få stanna i Sverige och bli svenska medborgare. Det var en dag olik många andra, en dag fylld av lycka som vi i vår familj sent kommer att glömma.
 
Om att vara invandrare/känna sig svensk: Har man integrerats i det svenska samhället är det ganska ofrånkomligt att känna sig som en svensk i mycket av det man gör, men jag kommer alltid att vara kurd i första hand. Jag ogillar dock påklistrade epitet och föredrar att se på alla invånare, oavsett ursprung, som världsmedborgare.

Om fördomar: Fördomar kommer alltid att finnas, främst bland de ovetande och oförstådda. Det enda man bör lägga energi på är att bevisa raka motsatsen genom sina handlingar.

Om svenska språket: Ett underbart språk som alltid går att utveckla oavsett ålder. För att en del av integrationsproblemen vi har i Sverige idag ska försvinna krävs det språkkunskaper, förutsatt att mer resurser läggs ner på utbildning för invandrare.

Om integration: För en lyckad integration krävs ett givande och ett tagande: att man som invandrare och svensk ska kunna mötas halvvägs. Ökad integration innebär mer jämställdhet och bildar ett starkare Sverige med en ökad välfärd. Alla är vinnare i ett integrerat samhälle!

Om traditioner: Traditioner är för mig en påminnelse om vem jag är och vart jag har mina rötter. Samtidigt har jag även turen att få ta del av svenska traditioner, vilket bara förenat mig med fler människor och givit mig mer glädje i livet.


Nyckel för att trivas det nya landet: Lär dig språket och utbilda dig. Anpassa dig, men glöm aldrig vem du är och vart du kommer ifrån. Kämpa dessutom för samma status och erkännande DU har rätt till som medborgare!