Madelayne

Namn: Madelayne

Ursprung: El Salvador

Kom till Sverige: Maj 1992

Sysselsättning: Har studerat till tolk och byggnadsingenjör. Jag jobbar idag som trafikupplysare.

 

Om resan hit: En omtumlande och mycket smärtsam upplevelse. Vi sålde allt vi hade för att kunna ha råd med att resa hit. Man måste nog uppleva det själv för att veta hur det är.  Jag minns hur mycket vi grät. Det var ett svårt och tufft beslut av mina föräldrar att lämna allt och ge sig ut till ett nytt land i hopp att få en bättre och tryggare framtid för både mig och min bror. Jag minns när min mormor bröt ihop och vi gjorde det också tillsammans med henne. Min smärta i att inte veta om jag skulle se henne igen var så stor att bröstkorgen kändes skulle spricka. Tyvärr hann jag aldrig se henne igen.

Vi kom till Stockholm. Vi var rädda och kunde inte språket. Vi hade kontakt med min morbror i Göteborg som försökte vägleda oss. Hur vi tog oss från Arlanda till Stockholms terminal minns jag inte. Vi var så utmattade. Väl på terminalen blev vi mötta av en vän till min morbror som försökte hjälpa oss med tåget till Göteborg, men min pappa blev rädd. I mitt hemland åker man inte tåg. Har man varit med om ett inbördeskrig så förstår man hans rädsla. Min pappa vägrade åka tåg. Min bror med sin halv taskiga engelska försökte övertala en taxiförare att köra oss till Göteborg, men denne förklarade att det skulle kosta för mycket och det bästa var att åka tåg. Min pappa fick ge med sig och bad en bön om att inget skulle hända oss på tåget. Vi åkte med nattåget i en sovvagn. Vet inte om min pappa fick en minut av sömn. Han och min bror turades om att vakta vagnen. Ja, har man varit med i ett inbördeskrig så kan man förstå denna rädsla. Vi kom till Göteborg tidigt på morgonen. Vi tog taxi från centralen till Partille där min morbror bodde. Det var 15 grader varmt, men vi frös och skakade okontrollerat av, för oss, den hemska kylan.

Om att vara invandrare: Det mest positiva är just att man har en mycket bredd insyn i sin egen kultur och den svenska kulturen. Man har möjligheten att ta till sig det vackra och mest positiva från båda kulturer. Det är som att ha en stor förmån eller ”VIP access ”som väldigt få har.  Ingen av de kulturerna tar bort den andre utan de finns välbalanserade i ens liv. Som invandrare har man också insyn i och erfarenhet av det samhälle man flydde ifrån. Man kan bidra med mycket i detta nya land med nytt perspektiv när man ser att människor här tar för givet det goda de har eller när de missbrukar det goda de har.

Om andras fördomar: När någon försökt gissa vilket land jag kommer ifrån har ingen gissat rätt. Av någon anledning får jag ofta frågan om jag kommer från Brasilien. Ibland har jag fått frågan om jag är från Kuba. När jag säger att jag kommer från El Salvador ser de flesta ut som ett frågetecken. Det är nog inte så konstigt. Man hör ingenting om El Salvador i media och landet syns knappt på världskartan. De som är extrem dåliga på geografi tror att El Salvador ligger i Chile (!!). Haha! helt seriöst!

Ofta har jag blivit bemött som en typisk ”latinobrud” där jag förväntas vara någon ”dancing salsa queen” samt vara en gapig, hysterisk och skrikig tjej med temperament. De har rätt vad gäller temperamentet, men temperamentet har ingenting med min etnicitet att göra. Vid andra tillfällen har jag blivit bemött som etiketten invandrare där jag har varit synonym med kriminalitet och/eller ett samhällsproblem. Jag och min familj har vissa gånger varit extra bevakade i butikerna. När vi varit osäkra på vad vi ska handla så har vi väckt misstanke. Personalen tror att vi kanske ska stjäla något. Vi har lärt oss att aldrig gå in i en affär om vi inte är helt säkra på vad vi ska köpa och aldrig någonsin ha händerna i fickorna. Folk kan tro att vi har snattat. Nu sitter det i ryggmärgen och jag tillämpar detta automatiskt.

När jag berättat vad jag studerat till väcker jag förvåning, beundran, glädje eller avundsjuka och ilska. Jag blir aldrig sedd som någon som faktiskt har högskolestudier med i bagaget. En ingenjör!

Någon gång blir jag inte ens sedd som en människa. När jag begått misstag och fel i mina studier på gymnasiet, högskolan eller visst jobb beror det på att jag är invandrare eller kvinna. Det beror sällan på faktumet att jag är människa och kan göra fel. Detta gör att jag alltid måste se mig om. Jag måste alltid prestera och det räcker inte med att lyckas en gång. Jag måste lyckas hela tiden. Alltid.

Mina fördomar: Svenskar är skygga är en vanlig fördom som jag har haft eftersom man så sällan säger hej här. Det finns t o m ett projekt som heter ”Säg hej till din granne” som ska hjälpa människor att just säga hej till varandra. Otroligt!

Alla svenskar är gudskelov inte sådana. Jag har mötts av underbara ”hej!” och ett leende samt trevligt småprat på trappan.

Svenskar är så himla lagom.  Allt ska vara så lagom. Är man glad så ska detta uttryckas lagom. Blir man för glad och dessutom gestikulerar så är man plötsligt för mycket och väldigt osvenskt. Varför gestikulerar inte svenskar förresten? Om jag inte gestikulerar så känns det som om jag ej uttrycker mig tillräckligt framför allt när orden, synonymer eller svordomarna inte räcker. 

Om det svenska språket: Jag är lite av en språknörd. Jag älskar språk och grammatik så att lära mig svenska var lätt. Dessutom var jag 13 år när jag började lära mig svenska så min hjärna var som en liten svamp för det nya språket. Det svåraste för mig var och är ibland idiomatiska uttryck som t ex ”det kan du hoppa upp och sätta dig på”. När jag hörde uttrycket första gång förstod jag inte varför jag skulle hoppa och sätta mig sen. Idag kan jag uppleva viss svårighet med dialekter framför allt skånska. Det tog mig en stund häromdagen att förstå att någon jag pratade med inte menade maj som i majmånad utan maj som i ”mig”! Och ibland kan jag bli lite irriterad när någon säger ”tatt” i stället för ”tagit”, men kanske för att jag är en språknörd och vill att det ska vara grammatiskt korrekt. Jag blir också irriterad när jag inte vet om det ska vara ”en” eller ”ett”. Varför har inte det svenska språket en klar regel för dessa?

Det tråkigaste med svenska är att det har för få svordomar. Att säga ”din jävel” eller ”skitstövel” räcker inte. Det härligaste med det svenska språket är att man kan fatta sig kort. I spanska upplever jag att det berättas en hel roman innan man hör poängen. Svenska är kort och koncis. Sen finns det svenska artister som t ex Eva Dahlgren vars texter får det svenska språket att smaka honung när man sjunger till dem. Älskar hennes texter! Jag ska faktiskt se henne live i november! Åh! Lycka!

Om integration: Integration innebär att jag är en del av samhället. Att jag bidrar med någonting och drar mitt strå till stacken. Att integrera mig innebär inte att jag ger upp min egen kultur för den svenska. Det innebär att jag har ett väl balanserat samspel mellan de två kulturen. Båda två formar mig och hjälper mig att samspela med andra. Integration innebär inte bara att jag ska anpassa mig till den nya svenska kulturen och samhället utan även att jag och min kultur blir respekterad och får lov att vara och finnas till utan att man försöker utplåna den.

Om att känna sig svensk: Ok. Vi leker lite med vår fantasi så föreställ dig följande: Du flyttar från Sverige till Brasilien. Du är intresserad av regnskogen så du jobbar och lever tillsammans med en indianstam i 20 år. Om jag frågade dig: ”Wow, tänkt att du bott här i 20 år nu. Känner du dig som en indian nu?”. Vad skulle ditt svar vara?

Tja, ungefär så kändes det när jag fick frågan om jag kände mig som en svensk. Jag har inte kommit i underfund med hur man ska känna sig. Jag firar gladligen nationaldagen med surströmming, tårta, den svenska flaggan och min fina tröja som det står Sverige på. Jag skulle inte vända Sverige ryggen om jag skulle få möjlighet att tävla och representera landet i t ex paddling. Det skulle vara en ära att få göra det. Jag kanske är svensk när jag väljer att var lagom, när jag äter surströmming, när jag sitter en sommarkväll och lyssnar på Lill Babs och Lars berghagen eller när jag går förbi Det Kungliga slottet i Stockholm och hoppas in i mitt hjärta få se Kronprinsessa Viktoria och Prins Daniel. Jag kanske är svensk när jag tittar genom titthålet först för att försäkra mig att grannen inte är ute på trappan så jag slipper säga ”hej”.

Om traditioner: Traditioner där man delar mat, glädje, kärlek och respekt firar jag mer än gärna. Från mitt hemland så är mattraditionerna som är viktigast för min del. Jag känner mycket kärlek för mitt hemland och också för Sverige. Jag har förälskat mig i bl. a landskapet, skogarna, det nordiska havet, sjöarna och att fira en midsommar med sill, nubbe, potatissallad eller surströmming är en självklarhet.  En del av mig älskar och är också förtjust i andra kulturer och jag är gärna med och firar med dem.

Nyckel för att trivas i det nya landet: Att lära sig språket krossar många barriärer. Att lära mig språket underlättade väldigt mycket för mig. Umgås gärna med svenskar. Jag bodde i en mycket främlingsfientlig by, men där fick jag också min första svenska väninna. Hon hette Monica och hon trotsade allas fördomar om invandrare genom att åka till flyktingförläggningen där vi bodde för att hälsa på och lära känna oss. Det var hon som introducerade mig till Eva Dahlgrens musik.

Det är viktigt att komma ihåg att alla inte är främlingsfientliga. Att ha en öppenhet är viktigt. Det kanske känns lite läskigt i början. Det tog mig tid att öppna mig. Många år till och med. När jag väl öppnat mig dock så har jag mött fantastiskt stödjade, varma, kärleksfulla och humana människor. Idag är jag helt frälst i sporten Stand Up Paddling och när vågat umgås med andra som också älskar sporten, däribland svenskar, har fått träffa riktigt schyssta människor. Jag har blivit medlem i Malmö Kanotklubb och träffat schyssta svenskar där med som delar gärna med sig sina kunskaper inom paddling. För mig är detta värd guld och att våga ta steget till en större öppenhet är bland de bästa besluten jag tagit. Mycket av detta är tack vare min partner som är svensk och varit ett stort stöd. Kan tillägga att hon älskar salvadoransk mat med mycket krydda! Haha!