Namn:
Boriana Åberg
Ursprung:
BulgarienKom till Sverige: 1990
Sysselsättning/Yrke: Socialsekreterare, riksdagsledamot
Om
min resa hit: Min första resa till Sverige var 1989, några månader före
Berlinmurens fall. Jag blev tagen av skönheten, lugnet och ordningen i Sverige.
Människorna var snygga och artiga, gatorna var rena och livsmedelsaffärerna
välfyllda (i motsats till affärerna i kommunist-Bulgarien där hyllorna gapade
tomma). Till och med vädret var soligt denna sommar. Jag tyckte att Malmö var
den vackraste staden i världen och jag drömde om att få bo där en dag. Sjutton
månader senare var drömmen verklighet.
Om
att vara invandrare: Det finns två sätt att se på saken
– den första är att fokusera på svårigheterna, den andra är att se fördelarna. Som
invandrare har man bredare referensrammar, erfarenheter av två kulturer och
språk. Man har också upplevt känslan att börja från början – lära sig ett nytt
språk, träffa nya vänner, skapa sig ett nytt liv på en ny plats. Det är en
enorm styrka.
Om
fördomar: Fördomar är resultat av kunskapsbrist. En fördom som jag träffar
på relativt ofta är att folk antar att om man pratar med brytning så förstår
man inte. Även nu, efter 22 år i Sverige händer det att människor försöker
prata enklare svenska med mig eftersom de tror att jag inte förstår. De gör det
för att vara vänliga, men det sårar.
Om
svenska språket: Språket är nyckel till ett
samhälle. Som invandrare har man inga chanser om man inte lär sig svenska. Det
är språket som binder människor samman.
Att kunna språket kan betyda liv eller död. En av mina
favoritförfattare, Erich Maria Remarque, skriver om en judisk kvinna, flykting
i New York under 40-talet. Hon är fattig, har förlorat sin familj och känner
att hon inte har något att leva för. Kvinnan bestämmer sig för att begå
självmord men när hon vrider på gaskranen minns hon att senaste dagarna har hon
börjat förstå engelska bättre. Det räddar hennes liv.
Om
att känna sig svensk: Jag känner mig både svensk och
bulgarisk samtidigt och det har jag inget problem med. Det som är viktigt är
att inte tvingas att välja det ena eller det andra.
Om traditioner: Traditioner gör livet lättare och får oss att träffa nära och kära oftare. Som invandrare har jag dubbel uppsättning av traditioner – jag firar både de svenska och de bulgariska högtiderna. Traditionerna ger mina barn en inblick i det bulgariska på ett otvunget sätt.
Om
integration: Man är integrerad när man bidrar till samhället och själv känner
sig som en del av det.
Nyckel
för att trivas i det nya landet: För mig är det att inte titta
bakåt utan framåt. Många invandrare gör misstaget att idealisera det förflutna.
Att lära sig språket och skaffa sig ett arbete är grundläggande.
Det ger frihet, oberoende och stolthet. En människa som känner sig behövd och uppskattad
trivs bättre med livet.