Göran Ording

Namn: Göran Ording

Ursprung: Svensk vad jag vet

Kom till Sverige: Föddes i Dalarna 1957

Sysselsättning/Yrke: Fritidspolitiker för S. Driver antirasistsidan Stolt svensk -Stolt antirasist. 

Om invandrare: Som sexåring vistades jag på en oljetanker i tre månader istället för två veckor. Vi hann anlända många hamnar världen över. Tyvärr minns jag inte mycket. Men det jag minns är hur "Niggern" i måssköket behandlades av den svenska kockchefen. Och jag minns hur en hel familj någonstans i en amerikansk hamnstad kom och tackade mig när jag gett deras son i min ålder en dollar. Sedan dess är jag antirasist.

Jag har också testat vara invandrare i Finland i sex år. Tillräckligt svårt fast landet är tvåspråkigt. 

Om fördomar: Vi har alla fördomar. Det är vad vi inte gör med dem som visar vår grad av människokärlek. Det viktigaste är att bedöma och bemöta varje människa för sig. Då är man inte rasist om man kritiserar en människa med utländsk härkomst. 

Om integration: Vi borde inte ha en speciell integrationspolitik för andra än nyanlända flyktingar. Det enda som hjälper är mindre sociala klyftor och orättvisor för alla oavsett bakgrund. 

Om att känna sig svensk: När det gäller idrott är jag ohjälpligt bara svensk. I övrigt har jag drömt om borttagandet av gränser så länge jag kan minnas. 

Om traditioner: Jag har alltid varit dålig på att fira högtider. Jag hyllar den svenska solidaritetstraditionen. 

Nyckel för att trivas det nya landet: Ett jobb eller annan mångkulturell gemenskap gör under när det gäller att känna sig inne i samhället. 

Lana Yousef

Bild:Privat

Namn: Lana Yousef

Ursprung: Kurdistan, norra Irak
Kom till Sverige: 2002
Sysselsättning/Yrke:  Läkarstudent på Örebro Universitet

Om min resa hit: Jag kom till Sverige under vintern tillsammans med min familj efter att ha bott i staden Almelo i Nederländerna. Jag var sju år gammal när det tredje asylavslaget kom och då gav vi upp hoppet om ett liv i Nederländerna. Mina föräldrar var redo att ta med mig och mina syskon tillbaka till Shaqlawa (vår hemstad) för att återgå till livet vi en gång haft. Men våra kusiner i Sverige ville att mina föräldrar skulle ge det här landet en chans - både för deras egen samt för mig och mina syskons skull.

Min resa till Sverige började med en bilfärd till Tyskland där min farbror och hans familj väntade, resan fortsatte sedan till Sverige när vår kusin bilade ner till Tyskland för att hämta oss. Jag minns inte särskilt mycket från den resan, bara att den var lång och sorgfull för mina föräldrar. Min storebror och jag var mest ivriga för att träffa våra kusiner som vi längtade så mycket till, och min lillasyster var endast ett år gammal.

Till skillnad från många andra invandrare och flyktingar har min resa till Sverige inte varit lika svår. Mina föräldrar flydde aldrig heller Kurdistan 1997. De kom till Europa av fri vilja, inte för de var tvungna utan för en bättre framtid. Däremot stötte de på många hinder på vägen och resan till Nederländerna var tuff, följt av boende på flyktingläger under x antal månader.

I Sverige fick vi också ett asylavslag som vi valde att överklaga. Efter många månaders väntan fick vi till slut beskedet om att vi skulle få stanna i Sverige och bli svenska medborgare. Det var en dag olik många andra, en dag fylld av lycka som vi i vår familj sent kommer att glömma.

 

Om att vara invandrare/känna sig svensk: Har man integrerats i det svenska samhället är det ganska ofrånkomligt att känna sig som en svensk i mycket av det man gör, men jag kommer alltid att vara kurd i första hand. Jag ogillar dock påklistrade epitet och föredrar att se på alla invånare, oavsett ursprung, som världsmedborgare.

Om fördomar: Fördomar kommer alltid att finnas, främst bland de ovetande och oförstådda. Det enda man bör lägga energi på är att bevisa raka motsatsen genom sina handlingar.

Om svenska språket: Ett underbart språk som alltid går att utveckla oavsett ålder. För att en del av integrationsproblemen vi har i Sverige idag ska försvinna krävs det språkkunskaper, förutsatt att mer resurser läggs ner på utbildning för invandrare.

Om integration: För en lyckad integration krävs ett givande och ett tagande: att man som invandrare och svensk ska kunna mötas halvvägs. Ökad integration innebär mer jämställdhet och bildar ett starkare Sverige med en ökad välfärd. Alla är vinnare i ett integrerat samhälle!

Om traditioner: Traditioner är för mig en påminnelse om vem jag är och vart jag har mina rötter. Samtidigt har jag även turen att få ta del av svenska traditioner, vilket bara förenat mig med fler människor och givit mig mer glädje i livet.

Nyckel för att trivas det nya landet: Lär dig språket och utbilda dig. Anpassa dig, men glöm aldrig vem du är och vart du kommer ifrån. Kämpa dessutom för samma status och erkännande DU har rätt till som medborgare!

Kasewa Dabagh Celepli

Namn: Kasewa Dabagh Celepli

Ursprung: Kurdistan (Irakockuperade delen)

Kom till Sverige: 1989

Sysselsättning/Yrke: Logistiker/Verksamhetsutvecklare. Examinerad från programmet Industriell Ekonomi. Magister från KTH i Logistik. Delar med sig av sina kunskaper på www.kasewa.se

Om min resa hit: Det första jag minns i Sverige var när vi på flygplatsen leddes till ett förhörsrum.

Vi, min mor och tre barn lämnades ensamma många timmar kändes det som tills de ordnat med tolk.  Jag var då nyligen fyllda 9 år. Efter förhör med främst min mor så fick vi inom en vecka uppehållstillstånd och en plan över var vi skulle bo.  I flera år hade vi inte haft någon kontakt med min far. Ingen visste var han var och alla kring oss beklagade att han förmodligen blivit avrättad.  Jag kommer ihåg att min mor grät varje kväll och om vi kom på henne låtsades hon vara glad. 

Min resa till Sverige handlar främst om en stark kvinna med fyra barn vars man var politiskt aktiv, hade suttit fängslad flertalet gånger, blivit torterad både fysiskt och psykiskt. Hon var en stark kvinna och gift med en stark och principfast man. En man som klarat mycket och ärren från flera dolkhugg i ryggen syns ännu idag.  Många ville ha honom död!

När min bror var 14 år gammal, skickades han utomlands helt själv för att skydda honom undan tortyr.  I Mellanöstern får ju äldsta sonen stå ut om fadern inte finns tillgänglig. Min mor klarade inte av att vara själv med tre barn och så saknade hon sin fjärde så Sverige var hennes lösning för att komma så nära Sovjet som möjligt där min bror befann sig.  Sverige blev mitt nya och andra hemland, i Sverige återförenades vi med bror och far!

Om att vara invandrare/känna sig svensk: Jag känner mig svensk men med kurdiska rötter och uppfostran. Mina föräldrar sa alltid att jag ska ta det goda från Sverige och det goda från Kurdistan och göra den till min egen mix för att bli en bra person som lyckas med mina mål. En person som respekterar andra och vill andra väl. Invandrare eller inte – vi gör oss till de vi vill.

Om fördomar: Jag ser på fördomar som en rättighet så länge man kan ifrågasätta dem och analysera var de kommer ifrån. Vad är sant och vad är påhitt. När jag var liten och ny i Sverige kommer jag ihåg att flera skrek efter mig på väg till skolan ”jävla svartskalle, åk hem till ditt land”. Jag blev ledsen men aldrig arg för dessa vet inte bättre än idag. Sen är det upp till mig hur jag tar det eller hanterar det – det gäller allt i livet.

Om svenska språket: Jag älskar det svenska språket då det är vackert helt enkelt. Språket är det viktigaste verktyget för att göra sig förstådd, förstå landets system och leva ett bekvämt liv.

Om integration: Integration är viktigt tycker jag.  Många flyktingar som kommer till Sverige har ett helt annat system än i Sverige. Många känner inte till något skattesystem alls. Inte heller pensionssystem är utbrett i många länder. Hur ska vi då förvänta oss att alla som kommer till Sverige ska integreras för att komma igång med utbildning eller jobb när vad de än kommer till är flera gånger bättre än det de kommer ifrån?

Sverige bör satsa på att slussa in alla nysvenskar i det svenska systemtänket.  Att få ett välkomnande och inbjudan – så här fungerar Sverige och vad är bäst för din framtid. Det skulle göra många gott och ge de ett rikare liv i form av att bidra till samhälle och generationerna efter.

Om traditioner: Under en period såg jag ner på traditioner just för jag inte hittade mig själv mittemellan den svenska och den kurdiska – de var så olika. Min mor var klok, hon ville att vi skulle fira både de kurdiska och de svenska helgerna och ville att vi, så gott hon kunde som ensam flykting få oss att inte känna oss utanför bland andra barn. inte sakna något – varken materiellt eller emotionellt. Ju äldre jag blev, ju mer jag lärde känna mina föräldrar och kom till insikt till varför jag blev den jag är och varför mina föräldrar agerade som de gjorde desto mer blev jag vän med allt som heter traditioner. Traditioner är en fin gåva – det är spår efter rötter från det våra förfäder skapat till det vi kommer lämna efter oss till våra barn. 

Nyckel för att trivas det nya landet: Språk, nyfikenhet och tänket ”Allt är möjligt!”