Sirwan Dabagh

Namn: Sirwan Dabagh
Ursprung: Kurdistan (Irakockuperade delen)
Kom till Sverige: Sommaren 1989
Sysselsättning/Yrke: Efter sommarjobb vid Miljö-, byggnads- och teknikförvaltningen som trafik- och gatuingenjör i Sjöbo kommun fick jag erbjudande om jobb i ytterligare ett halvt år. Eftersom arbetet innebär stor erfarenhet tog jag paus från studierna. Men jag ska fullfölja mina studier till civilingenjör efter detta halvår.

Om min resa hit: Jag kom till Sverige tillsammans med min familj, politiska flyktingar. Jag kommer från Kurdistan som är ockuperad från fyra håll, min del av nationalstaten styrd av tyrannen Saddam Hussein. Kurdernas var som etnisk minoritet och med strävan om självstyre särskilt utsatta. Jag minns inte särskilt mycket. Jag har små minnen i Syrienockuperade Kurdistan. Där levde jag i fyra år sedan bar det av till Sverige för inte heller i Syrien var/är kurder säkra. Jag har vissa minnen som kanske egentligen inte är minnen utan minnen efter berättelser och minnen från våra fotoalbum - osäker! Men i vart fall "minns" jag vår ståtliga svarta hund Rocky. Jag minns nog min bästa vän Wasim. Jag minns att han var snäll och att vi lekte tillsammans. Men mina minnen härrör främst från Sverige.

Om att vara invandrare: Att vara invandrare innebär att jag har två huvudkulturer. Min kurdiska kultur som betyder väldigt mycket för mig, men också min svenska som jag anammat då jag främst levt i Sverige. För mig betyder det rikedom att vara invandrare.

Om fördomar: Fördomar är en naturlig del av livet, såväl etniska svenskar som "etniska invandrare" har fördomar. Givetvis jag med. Jag anser att det egna arbetet med de egna fördomarna gör oss till bättre människor. Jag anser inte att fördomar är något man ska avfärda eller något som ska botas, tvärtom, fördomar utvecklar människor - om man är beredd att utmana de. Om man däremot har fördomar mot diverse folkgrupper eller dylikt och vägrar utmana de har det ingen som helst nytta. Människan måste våga utmana sig själv.

Om svenska språket: Jag tycker svenska språket är vackert och jag tycker det är oerhört viktigt att kunna huvudspråket i det land man lever. Det finns såväl en statlig som ett personligt ansvar att lära sig språket.

Om integration: Även här tror jag att ansvaret ligger hos både staten och individ. Men även vänner och grannar är viktiga faktorer. Integration handlar för mig inte om att glömma sitt ursprung utan om att välkomnas av samhället man lever i. För mig är t.ex. min kurdiska identitet väldigt viktigt inte minst för att min kultur, mitt språk och mina rättigheter förnekas eller förtrycks i Turkiet, Iran, Irak och Syrien. Men för den delen är jag inte mindre svensk. För mig betyder integration att ge och ta!

Om att känna sig svensk: I Sverige känner jag mig som kurd, men när jag är i Kurdistan har jag känt mig väldigt svensk. I verkligheten är jag både kurd och svensk. Jag är kurd-svensk och det känns väldigt bra. Tror att det är viktigt för invandrare att inte glömma sitt ursprung men inte heller förneka sin nutid och framtid. Därför ska invandraren inte vara rädd för att känna sig svensk. Viktigast av allt är att minnas att vi alla är människor oavsett språk eller kultur.

Om traditioner: Traditioner är det vi delar med våra förfäder, det de firade för hundra eller tusen år sedan firar jag. Det är vår gemensamma grund. Det är det som gör mig till kurd. Men jag firar gärna också svenska traditioner, annat vore märkligt. Det är lätt att säga "Jag firar svenska traditioner för jag firar jul" men det gjorde vi även i Kurdistan! Ja, vi hade kristna vänner och grannar. Så även vi hade julgran och tomtemössor på. Givetvis åt vi inte det som brukar finnas på ett svenskt julbord och vi sjöng inte svenska julsånger men det gör jag i dag och det är kul!

Nyckel för att trivas det nya landet: Lära sig språket, och inte stänga ute det nya landet, kulturen och folket. Först då kommer man trivas. Skulle man råka ut för en främlingsfientlig person är det bara att minnas att de utgör en ”stor minoritet” i Sverige - le och gå vidare. :)…..m,mmas