Namn: Johanna
Holmstedt
Sysselsättning:
Illustratör och designer inom digital media. Ursprung: Sverige
Om att känna en invandrare: Jag har haft invandrare som vänner så länge jag kan minnas. När jag var liten var jag kompis med barn till en man som var högt uppsatt i ANC, som mina föräldrar hade lärt känna när de var studenter, tror jag. I mellanstadiet var min kompis från Uruguay. På den tiden under 80-talet kom det många invandrare från Latinamerika till Lund.
Som 20-åring flyttade jag till London, där jag bodde i 12 år. Jag själv var
då invandrare och vännerna jag hade under dessa år var från olika länder. I en
stad som London tänker man nog inte så mycket på härkomst.
Om fördomar: Svenskar ses nog som blyga och inte så socialt kompetenta när det gäller interaktion med människor de inte känner. De börjar inte gärna prata med främlingar, säger inte förlåt när de råkar stöta till någon eller tackar när någon håller upp en dörr. Ilska uttrycks i anonyma meddelande i tvättstugan. Men nu tycker jag inte detta är fördomar, utan att de faktiskt är mina egna iakttagelser när jag flyttade hem från England. En olustig fördom som verkligen irriterar mig, är den om svenska flickor. Jag har ljugit om min härkomst av denna anledning, för att man inte orkar med associationerna till att man skulle vara extra sexuellt frigjord.
Om jag ska ta upp mina egna fördomar om invandrare blir det mer komplicerat, för det får man inte göra som etnisk svensk. Regeln i sig kommer från svenskarna själva; det är ok för invandrare att ha fördomar om svenskar, men inte tvärtom. Egentligen är det fel, för då sätter vi oss högre upp i makthierarkin. Jag tycker det kan vara bra att diskutera fördomar för att överbygga dem, eller driva med dem med humor. Men ALLA måste vara försiktiga när man yttrar fördomar man har om en annan grupp människor som man inte själv tillhör.
Så vad har jag för fördomar? Jag kan inte säga att jag har det om invandrare
som grupp, för gruppen innehåller för många olika slags människor. Det enda
gemensamma är att invandrare inte är svenskar från början. De jag umgås med,
bor i samma område som och tränar karate med, är ju oftast från ungefär samma
socioekonomiska bakgrund som jag själv. Det okända för mig är exempelvis strängt
religiösa personer med låg utbildning, som jag kan bli misstänksam på att de
eventuellt är homofober, eller att kvinnan förväntas ha en traditionell roll i
hushållet. Samma fördom kan jag ha för vissa grupper av svenskar också. Jag kan
också ha fördomar om killar som vill se ut som gangsters från USA s ghetto och
undra om de är potentiella rånare.
Trodde att latinamerikaners heta temperament var en osann fördom tills jag
lärde känna en chilenare.
Om integration: Smälta in i det nya landet, men inte sudda ut sitt ursprung. Jag själv blev aldrig en fullblodad britt, men jag har blivit färgad av mina år där.
Om att vara svensk: Jag tycker att det finns många bra värderingar om jämlikhet i Sverige och det finns ett bra socialt system (även om Sverige känns otryggare än vad det gjorde innan jag flyttade till London).
Om traditioner: Traditioner
är fint och ska bevaras, så länge de inte är av någon slags konstig natur (vet
inte riktigt vad jag menar här, ha ha!). Jag tycker svenskar kan vara lite
dåliga på detta och ska tycka att allt svenskt är fult och ska suddas.
Råd för att trivas i det nya landet: Lära sig språket är det första viktiga att lära sig. Om man inte flyttat till Sverige genom jobbet, så är det ett viktigt steg in i samhället. Detta är inte alltid lätt utan kontakter, då 80 % av jobben förmedlas genom dessa. Själv hade jag ett handikapp med detta, så att invandrare har svårare att få jobb behöver inte vara kopplat till rasism.
Lite matnyttig information att känna till kan vara; i den svenska skolan är
lärarens auktoritet i princip obefintlig, äldre personer med stor sannolikhet
inte har samma respekt som i ditt hemland och att man inte ses som en
ansvarsfull vuxen förrän runt 25 år.
Att lära känna svenskar är inte lätt att göra sådär på gatan eller i
bussen. Detta gäller inte bara för invandrare utan också svenskar som vill
utöka bekantskapskretsen. Att vara hundägare är nog det lättaste sättet att
stifta nya bekantskaper i Sverige. Är man inte djurvän, så kan man börja träna
karate.
