Rizak Dirshe

Namn: Rizak Dirshe

Ursprung: Mogadishu, Somalia.

Yrke: Omsorgspedagog

Löparkarriär: 24 SM-guld för MAI, den näst meste i klubben genom tiderna. EM-nia på 1 500 meter 2006. Svensk rekordhållare på 800 meter. 1.45,45 (2003).

Rizak Dirshe är född och uppvuxen i Somalias huvudstad Mogadishu. Mamma Madina ville att sonen skulle få ett bättre liv undan somaliska gerillakrigare och skickade Rizak till släktingar i Australien. Men den resan slutade hos passpolisen på Arlanda 1991 eftersom han hade ett felaktigt pass. Så han hamnade på en förläggning i Kiruna istället, började löpträna, slog svenskt rekord på 800 meter och 2001 slog han sig slutligen ner i Malmö. Idag använder han löpträning för att lära ungdomarna mer än att springa.

Rizak Dirshe och hans medarbetare håller i idrottslektioner på bland annat Rosengårdsskolan
och Slottsstadens skola. "Det handlar om att ge dem självförtroende och lära dem att ta ansvar. Men också om att lära dem att planera sin vardag – när de ska äta, när de ska träna, när de ska göra läxor. Så att de kan klara skolan, få jobb och lyckas i livet" berättar han för lokal tidningen Vårt Malmö.

Läs mer om hans arbete med ungdomarna här

Ytterligare mer info om hans arbete med ungdomarna finns på Sydsvenskan och artikeln finner du här

Bitte Assarmo

Namn: Bitte Assarmo

Sysselsättning: Skribent, debattör samt redaktör på Liv&Rätt
Ursprung: svenskt

Om att känna en invandrare: På sätt och vis kan man säga att jag är uppvuxen tillsammans med invandrare. Jag växte upp i en liten industristad med stor invandring från Finland och det forna Jugoslavien och det var inte speciellt märkligt för mig. När jag flyttade till Stockholm vid 22 års ålder jobbade jag på St. Görans sjukhus som städerska och där lärde jag känna människor från jordens alla hörn. Jag tycker det är berikande att känna människor från olika länder och kulturer – det får mig dels att se min egen kultur med nya ögon men också att ta till mig andra kulturer och omfamna dem med större värme. Jag tycker ofta att invandrare verkar värdesätta den svenska kulturen mer än etniska svenskar gör.

Om fördomar: Hur pinsamt det än är ska jag vara ärlig och erkänna det: mina negativa fördomar om invandrare gäller främst tvättstugan och det faktum att jag inbillar mig att de tenderar att dra över på nästa tvättpass… Tvättstugan är ju liksom helig i svensk kultur, och om jag drar över så mycket som en halv minut på nästa pass får jag svettningar av ångest. Men om jag kommer ner och en utländsk man eller kvinna står och plockar ur maskinerna när mitt pass redan har börjat ler de bara och ber om ursäkt. Och jag, som redan bestämt mig för att jag ska fräsa något strängt, ler tillbaka helt avväpnad. Så man kan kanske säga att även mina positiva fördomar rör sig kring tvättstugan – och kring det faktum att jag har uppfattningen att invandrare helt enkelt är mer toleranta när det gäller att passa sin tvättid.

Om integration: Integration handlar förstås, som någon annan skrivit här, om ömsesidig respekt och om flexibilitet. Det han nog inte uttryckas bättre. Invandrare måste få vara sig själva, uttrycka sin kultur, sin tro och vad det nu kan vara, men jag vill också gärna att de försöker se det goda med Sverige och svenskarna och anpassar sig till våra rådande normer så att vi kan leva sida vid sida med ett ömsesidigt kulturutbyte. Jag vill tillägga att mina egna erfarenheter på det planet enbart är goda. De enda som, enligt min erfarenhet, har ett behov av att förminska den svenska kulturen för att framstå som mer toleranta är en del infödda svenskar som tror att förakt för den svenska kulturen får dem att framstå som öppna och invandrarvänliga. I själva verket undrar jag om det inte är precis tvärtom ibland. För egen del tror jag att det är min kärlek till det svenska som gör att jag också älskar utbytet med andra kulturer.

Om att vara svensk: Jag älskar att vara svensk och jag älskar mitt ursprung. Jag har svenska rötter ända ner på 1600-talet, på båda mina föräldrars sidor, och jag känner mig verkligen löjligt ”ursvensk”. Jag brukar säga att jag är född med granskogens vemod i blodet och så känns det verkligen. När jag kommer till min hemstad och besöker den gamla malmhyttan med anor från 1600-talet känns det som om jag verkligen är hemma. Men samtidigt är det nog många som uppfattar mig som lite ”osvensk”, dels för att jag är katolik och också för att jag väldigt ofta ger mig ut i hetluften och debatterar på ett ganska hetsigt sätt.

Om traditioner: Jag älskar traditioner och jag värdesätter de svenska traditionerna mycket högt. Jag har fortfarande samma maträtter på mitt julbord som min mormor hade på sitt och om jag inte får matjessill och nubbe på midsommar blir det helt enkelt inte midsommar... Men jag skapar också mina egna traditioner och numera får midsommarsillen gärna sällskap av ceviche och tabboulé. Jag tror att det faktum att jag älskar svenska traditioner har gjort det lättare för mig att också ta till mig och älska även mina utländska vänners traditioner.  Jag har en fast grund att stå på och då behöver jag heller inte se nya traditioner som ett hot utan kan se dem som en tillgång och något att värna.

Om råd för att trivas: Lär dig svenska, men var inte rädd för att tala även om du bryter eller pratar dålig svenska – svenskar är ofta mer förstående och öppna än man kanske tror till en början. Var heller inte rädd för att tala om ditt land, din kultur och det du älskar i ditt hemland – men var heller inte rädd för att ta till dig den svenska kulturen. Det finns, i motsats till vad många politiker och mediepersoner påstår, mycket att glädjas åt i den svenska kulturen!

Fahd Luyombya

Namn: Fahd Luyombya
Ursprung: Föddes i Kampala Uganda.
Kom till Sverige: Kom till Sverige 1990 med mamma och syskon. Pappa flyttade hit 3 år tidigare för att kunna säkra att vi kom till Sverige säkert.

Sysselsättning/Yrke: Delägare i Stödtorget som är ett företag där vi jobbar med kvalificerat kontaktmanaskap och jobbcoacher. Vi vill kunna ge behandling på hemmaplan och målet är att få de att fungera socialt men även att komma in i samhället samt att få en sysselsättning. Målgruppen är ungdomar mellan 13-20.
Jobbar även som behandlingsassistent på ett HVB hemmet Granby Storgård för unga med problem som kriminalitet och missbruk. Målet är att ge dem verktyg att leva ett liv utan kriminalitet och missbruk. Målgruppen är unga vuxna mellan 18-25 år.

Jag är utbildad Socialpedagog/behandlingspedagog för ungdomar och är även involverad i projekt och evenemang kring ungdomar i området jag är uppväxt i.

Om min resa hit: Min resa hit minns jag inte så mycket. Det var en enkel resa eftersom pappa redan flyttat hit underlättade det för oss andra att åka till Sverige.

Om att vara invandrare: Det har satt sin prägel på mig under hela uppväxten. Både positivt och negativt. Negativt har varit att jag alltid känt mig annorlunda och känt pressen att prestera extra mycket för att passa in. Känslan att bli dömd utan att ens gett ett intryck finns kvar i bakhuvudet.

Positivt har varit för den fördelen att ha flera kulturer vilket även har gjort att jag lärt mig öppenhet och förståelse för andra invandrare, och viljan att integrera sig med alla och kunna se människan och inte utseendet.

Om fördomar: Mina fördomar har varit att jag måste prestera dubbelt för att passa in bland svenskar. Men det har inte alltid behövts.

Om svenska språket: För mig är språk ett viktigt verktyg i samhället. Att kunna kommunicera med andra är vad som hjälpt mig framåt i livet. Det svenska språket har blivit mitt modersmål som gör att jag tänker på svenska, pratar helst svenska.

Mina andra hemspråk är mitt inhemska från Uganda som jag fick med mig hemifrån men även engelska har varit ett stort verktyg för mig genom åren. För mig är det svenska språket nyckeln till att jag kommit långt i livet.

Om integration: Integration för mig är när man lär sig acceptera allas olikheter, ökar förståelsen för det främmande men även följer samhällets lagar och normer. Integration för mig är att man ser människan först. Att känna ett ”VI” och en gemenskap i samhället istället för ”VI” mot ”DOM”.

Om att känna sig svensk: Det är att jag stolt kan vara en del av samhället och kunna påverka samhället. Att respektera de lagar och normer som finns i samhället men även att kunna se alla människors värde.

Om traditioner: För mig är traditioner viktigt för att förstå historian bakom och varför man har traditioner. Men det är även viktigt att kunna lära sig av traditionerna och vara öppen för att göra om eller skapa nya traditioner.

Nyckel för att trivas det nya landet: Att våga ta för sig. Att inte vara rädd för att misslyckas och våga vara dig själv.

Brandon Sekitto

Namn: Brandon Sekitto                  

Ursprung: Uganda

Kom till Sverige: 1987

Sysselsättning/Yrke: Jobbar idag med mitt egna företag där vi erbjuder kvalificerade kontaktpersoner, jobbcoacher åt unga/vuxna. Vårt mål är bland annat att erbjuda vård på hemmaplan till personer som är i behov av stöd i det vardagliga livet. Det kan vara så som att ha en fungerande skolgång, söka jobba och behandling kring aktuell problematik. Jag är utbildad behandlare och läser just nu till familjeterapeut och är klar november 2013. Jag håller även på att starta ett projekt som ska motverka arbetslöshet bland våra ungdomar och även arbetslösa rent allmänt.

Om min resa hit: Jag måste säga att den var bra, och spännande. Jag fick åka själv hit då min mamma redan hade flyttat till Sverige. En av mina lyckligaste resor.

Om att vara invandrare: Det har inte varit lätt alla gånger. Som barn lägger man kanske inte så stor vikt av att man är i ett annat land, men ju äldre jag blivit så har det påverkat mig. Jag upplever att jag fått kämpa mer i olika situationer allt från att försöka att inte bryta på det svenska språket till att vara mer trevlig än nödvändigt. Detta på grund av rädslan för att bli dömd utifrån min hudfärg eller ursprung. Men det har tagit mig dit jag är idag, jag har vänt och tagit det till min fördel att vara annorlunda.

Om fördomar: Mina fördomar är att i Sverige är man så stel och ska vara så korrekt hela tiden. Men så är inte fallet.

Om svenska språket: Svenska är idag mitt modersmål, jag tänker på svenska, pratar med min fru och barnen på svenska, dock har jag kvar två stamspråk som jag kan göra mig förstådd och kommunicera med när vi åker till mitt hemland.  Det är jätteviktigt att förstå och att bli förstådd.

Om integration: Den dagen då alla inser att det inte handlar om mitt, deras, vårt land och istället tänka att det är allas planet och acceptera olikheter, då har vi lyckats med integrationen

Om att känna sig svensk: Det är att ha respekt för allas lika värde och värna om demokratin

Om traditioner: Jag förespråkar att alla ska hitta sina egna traditioner och inte bara följa traditioner för att det alltid varit så. Är man från olika kulturer så mixa dem och ha kul. Hitta balans om vad som var då och vad som är nu.

Nyckel för att trivas i det nya landet: Våga vara dig själv. Ta hjälp på din nya väg i det nya landet. Tänk att du inte är ensam.

Kryddor från Rosengård

Fotograf:Jens Nordström


 

Kryddor från Rosengård
2010 startade TV4 serien Kryddor från Rosengård där svenska folket fick genom programmet komma hem till boendes kök i Rosengård.

Programledaren Sadoo Iskandarani visade för oss hela världens mattraditioner. TV-serien blev sedan en bok som hittills sålt över 7000 exemplar.

Medverkande i serien har blivit bjudna att hålla matlagningskurser, berätta om kryddor och om Rosengård. Nedan går att läsa om matanbassadörerna från Rosengård.

Kryddor från Rosengård


En global ekonomi med globala människor

 

Det finns många bra idéer och förslag om hur vi hade kunnat hjälpa till för en bättre integration. Här skriver Christina Löwenström om hur viktigt det är att fråga människor vad de behöver för hjälp, men också viktig att vi frågar våra nya svenskar vad de kan göra för Sverige.

 

EN GLOBAL EKONOMI MED GLOBALA MÄNNISKOR

Nu när vi är inne i en global ekonomi med globala människor behöver vi i Sverige se människor från andra länder som en tillgång och inte som bara integrationsproblem. Vi ser alla nätverk som viktiga eller avgörande när det kommer till att söka jobb. Nätverk är lika viktiga när företag ska hitta nya marknader.

I Sverige finns ett outnyttjat nätverk bland utrikes födda. De har familjer och vänner som äger företag, verksamma inom statliga verksamheter i sina hemländer. De kan många gånger språk som vi inte ens kan läsa på högskolor i Sverige. Detta måste vi ta till vara på!

Med den höga arbetslösheten bland utrikes- och svenskfödda svenskar behövs alla verktyg för att skaffa fler arbetstillfällen.

Regeringen har därför startat projektet ”Kosmopolit” initierat av handels minister Eva Björling. Kosmopolit är ett nätverk som idag finns i 5 regioner i Sverige. Projektet går ut på att registrera och uppmuntra nätverks byggande mellan svenska företag och människor med rötter i andra länder och deras nätverk.
Det är viktigt att fråga människor vad de behöver för hjälp, men också viktig att vi frågar våra nya svenskar vad de kan göra för Sverige.

Detta är ett verktyg som arbetsförmedlingen skulle kunna använda sig mer av. De skulle kunna matcha företag och individer eller hjälpa företag som vill skapa nätverk i utvecklingsekonomier.
Invandring till vårt land har visat sig öka svensk export enligt en studie som publicerades i tidskriften Ekonomisk debatt (nr 7, november 2009). Studien visar till exempel att en ökning med antalet utlandsfödda med 12 000 människor ökade exporten med 7 miljarder kronor.
För att det här ska fungera bör t.ex. våra banker arbeta mer aktivt med att vara partners med dessa småföretag och ta fram fler produkter än bolån. Riskkapital, sätt att transportera pengar och betalningssätt i okonventionella marknader är många gånger svårt att hitta för dessa företag.

Den globala finankrisen som skördat många arbetstillfällen kan bara motverkas av att det skapas fler småföretag eller att man hjälper små och medelstora företag att hitta nya marknader. Alla behövs, och ser vi varandra som tillgångar kommer vi att lösa många problem som integration och arbetslöshet. Göteborg har en lång historia av handel med andra länder och har byggts upp inte bara av infödda svenskar utan av många andra. Låt oss fortsätta och uppmuntra denna tradition när Göteborg och Sverige ska byggas för framtiden.

Christina Löwenström
Moderat politiker och samhälls debattör



Mustafa Mohamed

 

Namn: Mustafa Mohamed
Ursprung: Mogadishu, Somalia
Kom till Sverige: 1990
Sysselsättning/Yrke: Elitidrottare

Mustafa Mohamed är känd av de flesta. En av de främsta elitidrottare genom tiderna. Så berättar han på sin egen hemsida:

” Jag är född den 1:a mars 1979 i Somalias huvudstad Mogadishu. Jag kom till Sverige och Lysekil i december 1990, som 11-åring. Det var en stor omställning för mig, inte minst med kylan och språket. Det gick snabbt att anpassa sig och snart kunde jag leka i snön och prata svenska flytande.

Innan jag började med löpning spelade jag fotboll i Slättens IK. Jag hade inte den rätta kroppen eftersom jag var liten och klen, men det var otroligt kul! Efter några år slutade vår tränare. Jag tyckte att han var väldigt duktig och kul att ha och göra med. Det blev inte lika roligt efter honom.

I samma veva hade jag kommit i kontakt med friidrotten genom min storebror som var aktiv. Jag hade även deltagit i skolans friidrottstävlingar och ett och annat gatulopp. Jag började sakta få upp intresset för löpning. 1995 gick jag med i friidrottsklubben Hälle IF från Ljungskile, där min storebror redan var medlem.

Att det blev just långdistans kändes naturligt eftersom jag kände mig långsam men uthållig.”

Mustafa Mohamed är en av de bästa exempel på svenskar med invandrarbackgrund en sann ambassadör för personer med utländsk backgrund, en förebild för oss alla!

Mer om honom går att läsa här http://www.mustafamohamed.se/main.html

Ashkan Pouya

Foto: Martin Adolfsson

Namn: Ashkan Pouya

Ursprung: Iran

Sysselsättning: Ashkan Pouya är entreprenör och har varit innovationsdirektör på Lunds universitet. Han har en civilekonomexamen från Uppsala universitet och har även studerat vid Queens University and WHU - Otto Besheim School of Management i Tyskland. Han har varit med och startat upp ett antal högteknologiska företag. Han har även 50 guldmedaljer i olika mästerskap i jujutsu, bland annat en VM-titel.

Om hans resa hit: Han kom till Sverige med sina föräldrar från Teheran och han har inte varit i Iran sedan han kom till Sverige som tioåring.

2010 Blev han utsedd till Årets Nybyggarpionjär i Sverige av Årets Nybyggare

Läs mer om hans första företag här http://www.ifs.a.se/en/Manadskronikor/dia/

Mer om Ashkan går att läsa här http://arbetarbladet.se/nyheter/gavle/1.2067223-fran-jujutsu-mastare-till-innovationsdirektor

Tamara Christmann

Namn: Tamara Christmann
Ålder: 29 år
Företag: Upzone Äventyrsparken

Tamara kom till Sverige för 4 år sedan och är ursprungligen fr Tyskland. Tidigare hade hon varit på besök i Sverige då hennes kärlek bor här. Hon tillhör en familj av mycket drivna kvinnor. Henne kärlek för utmaningar och att skapa gör att hon inte känner sig nöjd med vad som helst utan strävar alltid efter att bli bättre. När jag ser en större vision och mål framför mig och det ger mig drivkraften att orka kämpa, berättar Tamara.

Vid ett besök på en tysk äventyrsanläggning blev hon inspirerad av att starta eget och ha sin egen äventyrsanläggning. Hon såg att Västra Götalandslän saknade en riktig klätterpark och därför startade hon Upzone Äventyrsparken i Borås. Just nu finns den enbart i Borås, men Tamaras mål är att snart öppna på flera platser i landet. Allting har dock inte alltid gått som på räls för henne. Tamara har stött på många motgångar under uppstarten av sitt företag, men hon menar att detta är någonting som vi alla går igenom någon gång. Hon har lärt sig mycket av sina motgångar, speciellt vilka som är hennes svaga och starka sidor.

Hon är en fantastiskt förebild och inspiration för oss alla. Läs mer om Tamara här.

Mozhgan Jalali

Foto: Michael Nimstad

Namn: Mozhgan Jalali
Ursprung: Iran
Kom till Sverige: 1994

Sysselsättning/Yrke: Legitimerad barnmorska. Jobbar som barnmorska. Pågående master utbildning på Göteborgs universitet. Är även moderat samhällsdebattör.

Om min resa hit: Det var för kärlekens skull jag flyttade till Sverige. När jag kom till Sverige vintern 1994 var det ett extremt snöoväder i Sverige och jag tänkte då hur jag skulle klara av det kalla klimatet här i Sverige. Sen dess har jag upplevt fantaktiskt fina somrar och skulle idag påstå att inget slår den svenska sommaren när den är som bäst. 

Att lämna mitt land, mina föräldrar och syskon var ganska jobbigt trots att jag kunde resa tillbaka till Iran. Nyfikenhet och stor vilja att lyckas övervann dock alla svårigheter.

Om att vara invandrare: Egentligen har jag aldrig gillat begreppet "invandrare". Det talar om en process som aldrig tar slut; nämligen att vandra in i ett nytt land. Jag gillar bättre begreppet "icke etniskt svensk" eller "utlandsfödd".

Att vara utlandsfödd i Sverige innebär att man måste kämpa hårdare för att lyckats. Du måste vara flera gånger duktigare än dina svenska kollegor för att uppnå samma resultat.

Jag jobbar inom vården och vården präglas även av en viss kultur där man inte får sticka ut och ska vara som alla andra. 

Det finns normer och massor med koder i det svenska samhället som du som är född och uppvuxen i ett annat land har svårt att lära dig; dessa oskrivna regler som är ständigt närvarande. Jag har lärt mig att inte bry mig om dessa koder längre och börjat inse vilka möjligheter kan öppna sig genom ett lyckligt ovetande om dessa koder som egentligen begränsar en. Jag vågar tänka nytt och tänka annorlunda. Att kunna tänka utanför ramarna kan bli framgångsfakta.

Steve Jobbs, Apples medgrundare beskriver att han hade svårt med koder och detta blev hans framgångsrecept när han producerade en telefon utan några knappar.

Om fördomar: Jag har många fördomar om vården där jag är mest engagerad i. Kvinnor får sympati och blir lättare accepterad av kvinnor genom att visa svaghet och prata öppet om sina problem. Alla känslor har inte samma värde. Att gråta är mer accepterad än att bli arg. Många vågar inte visa att de tänker annorlunda för rädslan att lämnas utanför. Att känna gemenskap är ibland viktigare än sakfrågan.  

Andras fördomar: invandrare har svårt att anpassa sig. Många invandrare vill inte integreras med svenska samhället. Religion och speciellt Islam är farlig och att bära slöja är ett tecken på att kvinnan är förtryckt. Flyktingar kommer till Sverige för att de kan få bidrag att leva på.  

Om svenska språket: Att välja bo i ett nytt land som vuxen då man inte kan behärska språket är som att börja sitt liv från början. Man gjorde bort sig många gånger och inte vågade säga något till slut. Men jag bestämde mig ganska tidigt att jag skulle försätta våga prata även om jag inte kunde språket väldigt väl. Att övning skulle ge färdighet förstod jag ganska tidigt. Språket är ett viktigt instrument för att kunna bo och etablera sig i ett nytt land.  

Om integration: Integration för alla människor handlar mest om att ha ett arbete. Sverige bör snacka mindre om integrationspolitik och mer om jobbpolitik. Vill svenska samhället att utlandsfödda ska integrera sig i Sverige, är det viktigt att ha en arbetsmarknadspolitik som hjälper människor som har svårare att få jobb till arbete. 

Varje svensk tillägnar mycket av sin tid till jobbet. Sen vad man vill göra på fritiden och vilka man vill umgås med är upp till varje individ. Integration och utanförskap har direkt samband med varandra. Om utlandsfödda ska få möjlighet att integrera sig i svenska samhället så är det viktigt att svenskar är öppna för människor från andra länder och kulturer.

Det är beklagligt att många utlandsfödda diskrimineras på svenska arbetsmarknaden. Många utlandsfödda får inte det jobb de är utbildade till och blir tvungna att jobba med något annat.

Om att känna sig svensk: Jag känner mig varken iranier eller svensk. Gränser mellan länder i Europa och världen över har minskat. Jag har syskon, släktingar och nära vänner över hela världen, vilket gör att jag känner mig mest som en världsmedborgare.

En nära vän till mig som är etniskt svensk brukar säga att jag är mer ”svensk” än vad hon är. Mina värdegrunder om demokrati, mänskliga rättigheter, jämställdhet, människors lika värde stämmer bra med svenska värderingar.

Om traditioner: Jag firar iranska högtider och lika mycket det svenska traditioner. Nya traditioner är berikande och källa till glädje i vårt liv. Traditioner skapar gemenskap som förenar människor. Det finns alltid en fin historia kring traditioner som fascinerar mig väldigt mycket. Människor långt tillbaka i tiden har varit så pass kloka som har kommit fram till dessa traditioner och det är vår plikt att värdesätta dessa och föra vidare till nästa generation. De flesta traditioner passar det moderna samhället vi lever i idag men det finns även dåliga traditioner som har funnits för att begränsa eller förtrycka vissa grupper. Ett exempel på detta är kvinnlig könsstympning som måste bekämpas.

Nyckel för att trivas i det nya landet: Öppenheten och nyfikenheten är nog nyckeln för att trivas. Språket är också mycket viktigt för att kunna få kontakt med människor i djupare plan. Att vara nyfiken för olika kulturer och vilja lära sig nytt och utvecklas borde ligga i varje individs intresse som resulterar även till mer trivsel.

relaterade artiklar om invandrare här , här, här

Omid Mahmoudi

Namn: Omid MahmoudiUrsprung: Afghanistan

Sysselsättning/Yrke: Just nu skriver jag en bok om Afghanistans kvinnor, och jag skriver till Sveriges persiska tidning. I skolan läser jag svenska som andra språk.

Om min resa hit: Jag har många dåliga minnen från resan till Sverige. Mina värsta minnen är från Irans gräns när soldaterna sköt mot oss och en av oss dog. Och när en lastbil körde på min kompis i Grekland. Det kändes jobbigt att vi inte kunde hjälpa dem.

Varje steg var svårt att ta utan pass, varje steg var fullt av rädsla, oro och fruktan för när polisen skulle skjuta oss eller ta oss som illegala flyktingar och skicka oss tillbaka till Afghanistan, som är värre än helvetet för vissa. Det var svårt att ta sig vidare mellan nio till tio länder utan pass, utan rätt till bostad. Ibland var det väldigt skönt att vi kunde passera ett land och tänka att vi var ett steg närmare vårt mål.

Om att vara invandrare: Jag tänker på var jag kan bo fritt och det är det mitt hemland är. Just nu är Sverige mitt hemland men man kan inte glömma platsen man föddes i. Jag skulle inte vilja vara invandrare i något annat land. Om man försöker att komma in i samhället det är lättare i Sverige än andra länder. Men så klart så saknar jag min familj.

Om fördomar: Jag hade fördomar om människor från olika länder, men just nu försöker jag att inte ha fördomar. Det är klart att det finns fördomar om invandrare och invandrare har också fördomar mot andra invandrare. En fördom om afghaner är att alla är talibaner, men det stämmar inte. Jag har aldrig känt att någon svensk har fördomar mot mig.

Om svenska språket: Svenskan är liksom andra språk svårt och samtidigt intressant att lära sig. Det är roligt att prata ett annat språk än sitt modersmål.

Om integration: Integration är viktigaste av allt. Utan integration kan man inte klara sig och man blir isolerad. Jag försöker att så snabbt som möjligt integrera mig, men integration innebär väl att alla kulturer ska vara respektfulla och lära sig om och av varandra.

Om att känna sig svensk: Man kan inte känna sig som en svensk eller annan nationalitet eftersom alla är människor. Jag känner att jag är en människa. Men jag har rest i många länder och tycker att människor i Sverige är mycket snälla.

Om traditioner: Tradition är för mig det som vi har ärvt från våra förfäder som kulturer, seder och bruk, olika synsätt, språk och värderingar. Alla traditioner har goda sidor och sämre sidor, t.ex. en bra tradition i Afghanistan är att man firar Nowrozsom är nyår, och i Sverige firar man midsommar

Nyckel för att trivas i det nya landet: Jag tycket att integration är nyckeln till att trivas i det nya landet. Språk, jobb, skola och ett bra socialt nätverk är viktiga för att man ska trivas.

Fotnot: Omid kom till Sverige som ensamkommande flyktingbarn. Knappt fyllda 18 år har Omid redan skrivit en självbiografi "Oskyldiga brottslingar –ögonblicksbilder från Kabul och en evighetslång flykt” som handlar om Afghanistan och flykten därifrån.

Nyheter om flyktingar här och här

Fatemeh Meshkini

Namn:  Fatemeh Meshkini
Ursprung: Iran
Kom till Sverige: i slutet av 1997

Sysselsättning/Yrke: Arbetar som distrikt arbetsterapeut inom primärvården och även som arbetsterapeut inom smärtrehabilitering för patienter med långvarig smärta.

Jag kanske ska nämna att jag är även dansinstruktör på min fritid för popdans, jättekul och det ger mig mycket!

Om min resa hit: Jag flyttade till Sverige i mitten av november som nygift och när flyget landade i den kalla mörka Umeå och när jag kände kylan mot mina kinder tänkte jag OK… Nu ska jag börja ett nytt liv och kylan eller mörkret kan inte knäcka mig.

Första underbara minnet som jag har är när jag mötte min underbara svägerska och hennes fantastiska familj med en stor blombukett på flygplatsen, människor som jag inte träffat innan men det kändes som vi var bekanta sedan länge.

Om att vara invandrare: Betydelsen för mig är att vara någon med svart hår och mörka ögon som ska bli en i det blonda, ljusa samhället....hmmm, mkt spännande!

Om fördomar: Mina egna  - Att dricka svart kaffe utan socker och utan mjölk istället för te med mycket socker för att vara SVENSK....svårt!!! Andras fördomar -  Du kommer från Iran...Är du bortgift?!

Om svenska språket: Att kunna engelska sedan innan var en fördel då det underlättade en del det svenska språket och det tog inte så lång tid att lära sig svenska med den norrlänska dialekten, men jag är tveksam om det skulle ha gått lika bra om jag landade i Skåne istället....

På SFI var vi måna tjejer från Iran och några killar från Iran och få från andra länder och oftast fick vi upprepa vissa ord som läraren ville att vi skulle säga högt och tydligt. Om de orden betydde något fult i det persiska språket och därmed svårt att säga det högt blev vi tjejer så fnitriga vilket var konstigt för läraren och det tog lång tid innan hon fattade VARFÖR...

Om integration: Integration för mig är att acceptera den nya kulturen och försöka plocka de bästa bitarna i det nya samhället samtidigt som man försöker behålla de bästa bitarna från sin egen kultur, det är en stor fördel att kunna nyttja bägge delarna.

Om att känna sig svensk: Att känna mig svensk kan betyda massor med olika saker och för mig är det att bli respekterad som en individ i det svenska samhället trots mitt svarta hår och mörka ögon och trots att jag uttalar fel vissa ord.

Jag har haft turen att bara träffa underbara svenskar och alltid känt mig en i mängden dvs. svensk i det svenska samhället.

Om traditioner: Jag lever i ett samhälle där jag har möjlighet att dela med mig från mina egna traditioner vilka är oerhört viktiga att behålla medan jag kan använda mig av den svenska traditionen, kan det bli bättre än så?!

Jag firar det svenska nyåret och jul medan jag firar det persiska nyåret och högtider med min fina familj med jätte stor glädje.

Ahmed Suleiman

Foto:Embrace

Namn: Ahmed Suleiman
Ursprung: Irak
Kom till Sverige: juli 2007
Sysselsättning/Yrke: Jobbar som lärare

 

Om min resa hit: Jag flydde från mitt land när kriget trappades upp och osäkerheten var som störst efter Saddam Husseins fall. Jag kom till Sverige i juli 2007 med en lastbil. Huvudskälet till att jag flydde från Irak var att jag blev skrämd och hotat av de islamistgrupper, som attackerade alla som inte tänkte likadant som de.

Om svenska språket: jag började i Svenska för invandrare, SFI, och gick kurserna a till d. När jag klarar dessa baskurser var det lättare att förstå landet och folket. Jag har börja läsa tidningar och se på tv och det har underlättat min integration enormt.

Innan jag kom till Sverige hade jag en dröm om fred, frihet och demokrati och om en bättre framtid för mina döttrar. Vi har nu lyckan att leva i fred och se våra barn växa upp en fredlig miljö. Jag hade också en dröm om att få jobb och tjäna ihop till familjens uppehälle.

Det är min fasta övertygelse att en människa, man eller kvinna, måste arbeta och tjäna pengar och inte förvänta sig att någon annan ska försörja honom eller henne. Därför försökte jag söka jobb och fick lyckligtvis ett jobb som lärare i skolan i Braås, inte långt från Rottne där min familj och jag bor.
Läs mer om Ahmed här

Källa Embrace

Dowlay Abdi

Foto:Embrace

Namn: Dowlay Abdi
Ursprung: Somalia
Kom till Sverige: 2003
Sysselsättning/Yrke: Driver företag i Växjö

Om min resa hit: ”Jag  kom från Somalia till Sverige den 18 augusti 2003. Jag kom först till Åseda och där bodde jag i tre år innan jag flyttade till Växjö. När jag flyttade till Växjö hade jag en önskan: att starta ett eget företag som jag hade gjort i Somalia.

 

Jag drev ett företag i Kismayo i södra Somalia, när kriget bröt ut 1991. Sedan flyttade jag till Mogadishu och fortsatte att driva affärer även om där var våldsamma strider. Somalia har gått igenom ett hårt inbördeskrig och oräkneliga människor har fått sätta livet till. Men jag fortsatte att driva mitt företag precis som många andra kvinnor. I Somalia var det kvinnorna som stod för försörjningen medan männen hade fullt upp med att kriga” – Berättar Donway på sajten Embrace

Om Svenska språket: Min största utmaning var det svenska språket. Det är viktigt att kunna om man starta företag i Sverige

Dowlays ambition var från början att tjäna pengar till familjen och försörja sig själv utan att vänta på bidrag från samhället och hon lyckades!

För henne det mest fantastiksa med Sverige är snön ”Det mest fantastiska i Sverige är snön. Jag hade bara sett snö i filmer och tidningar och trodde aldrig att jag skulle få se det med egna ögon. En morgon när jag vaknade och snön täckte marken insåg jag att mitt liv hade gått in i ett nytt skede.” – skriver hon

Källa: Embrace

Isabellah

Foto: Migrationsverket

Isabellah flyttade till Sverige och blev svensk elitidrottare.

– Jag är född och uppväxt i en liten landsortsby i västra Kenya. I tjugoårsåldern kom jag i kontakt med löpningen som skulle leda mig ända till Sverige. Genom mitt intresse för orientering träffade jag Lars, min make och tränare.

– Mitt svenska medborgarskap fick jag i maj 2009. Det betyder mycket för mig och det känns som om jag har fått ett större värde som människa. Jag känner mig säkrare och tryggare i livet i allmänhet och framförallt känns det skönt att hela familjen har samma medborgarskap. Det är betydligt trevligare och enklare att passera en gränskontroll med ett svenskt pass än med ett kenyanskt pass.

– Jag känner det som om jag är i "himlen". Jag är glad och lyckligt lottad som fått chansen att representera Sverige i min idrott. Det känns helt enkelt härligt att få springa i den blågula dräkten.

Källa: Migrationsverket